Il n'y a pas beaucoup des endroits, où le soleil dont tu parle, ne se couche jamais .
Idag är en jävligt tung dag av nån anledning...
den började med en jobbig natt, inte mest för mig utan för min fina lilla sandra...
vart på bolaget och på posten idag också... hade lovat josefina, emilia o malin att följa med på fest ikväll. eftersom jag verkligen borde plugga så funderade jag på om jag ska skita i det...men har fått reda på jävligt jobbiga saker som påminner om fler jobbiga saker...
lögner och besvikelser... önskar jag kunde prata med någon om det, men vem bryr sig? vem kan fatta hur jag känner mig?
jag antar att jag överreagerar på vissa saker, men jag är inte ensam om det...
saknar många personer...personer som jag kanske måste ge upp min kontakt till mer eller mindre för att göra andra som jag älskar nöjda...
Jag saknar den som alltid brukar säga de visaste orden, hjälpa mig med vilken väg jag ska gå i livet när jag själv inte vet, den som alltid chockerade mig med sin visdom, sitt ordval, intelligensen och det vackra i att leva i stor enkelhet...
Ibland gör det så ont i mig hur mycket min värld har förändrats sen jag kom hem efter frankrike...
Vissa saker har tagits ifrån mig, saker som saknas som gör mig lycklig som jag önskar att jag hade... men andra saker har jag funnit nu som gjorde mig olycklig att jag inte hade då... till exempel min underbara pojkvän jimmy som jag älskar och som jag verkligen hoppas älskar mig med...
antar att man aldrig kan få allt, kompromisser är väl en stor del av livet...
det blev ett jävligt flummigt inlägg, ber om ursäkt...
den började med en jobbig natt, inte mest för mig utan för min fina lilla sandra...
vart på bolaget och på posten idag också... hade lovat josefina, emilia o malin att följa med på fest ikväll. eftersom jag verkligen borde plugga så funderade jag på om jag ska skita i det...men har fått reda på jävligt jobbiga saker som påminner om fler jobbiga saker...
lögner och besvikelser... önskar jag kunde prata med någon om det, men vem bryr sig? vem kan fatta hur jag känner mig?
jag antar att jag överreagerar på vissa saker, men jag är inte ensam om det...
saknar många personer...personer som jag kanske måste ge upp min kontakt till mer eller mindre för att göra andra som jag älskar nöjda...
Jag saknar den som alltid brukar säga de visaste orden, hjälpa mig med vilken väg jag ska gå i livet när jag själv inte vet, den som alltid chockerade mig med sin visdom, sitt ordval, intelligensen och det vackra i att leva i stor enkelhet...
Ibland gör det så ont i mig hur mycket min värld har förändrats sen jag kom hem efter frankrike...
Vissa saker har tagits ifrån mig, saker som saknas som gör mig lycklig som jag önskar att jag hade... men andra saker har jag funnit nu som gjorde mig olycklig att jag inte hade då... till exempel min underbara pojkvän jimmy som jag älskar och som jag verkligen hoppas älskar mig med...
antar att man aldrig kan få allt, kompromisser är väl en stor del av livet...
det blev ett jävligt flummigt inlägg, ber om ursäkt...
Kommentarer
Postat av: Emilia
du har linköpingstjejorna här hemma i linkan som finns när du är tillbaka igen :) ta hand om dig hemma nu gumman <3<3<3
Trackback