J

Dockan, med kärleken tog du kanonkrut
Du önskade kärlek vid första ögonkastet, du hälsade välkommen orkanen
Dockan, du var denna flicka i underlandet
Du öppnade honom ditt hjärta, istället för att öppna dina ådror, jag vet
Du såg i honom, det som bara du kunde förstå
Du var liten, han var stor, han var öm
Jag vet, och sen varför rättfärdiga för kärlek som inte förklaras
Inte heller det blod man återfinner hos dig...

Utav kärlek, utav kärlek, utav kärlek, det var allt du kunde säga
Utav kärlek, utav kärlek, utav kärlek, inget är omöjligt
Utav kärlek, utav kärlek, utav kärlek, det var allt du kunde säga
Utav kärlek...

Dockan, du hoppade av ensam på en tågperrong
Du kom härifrån, därifrån, och du skulle ingenstans
Dockan, du hade stora blåa ögon, men inringade av svart
Det var kanske anledningen till din avresa, vem vet?
Han hade sett att du var bräcklig, att du verkligen satt i skiten
Han sa "Du är så vacker, kom, jag tar med dig dockan"
I samma stund blev han din mentor
Dom hade fel, folk, hoppet existerar än du vet
Din oskuld, borrade igenom hans hjärta
Du var hans tydlighet, han var din systersjäl, jag vet
Inget och ingen kan döma de som älskar varann

Inte deras längtan, inte heller den galenskap som finns i dem, dockan
Den var långt bort denna ensamhet i vagnen
Förgyllt fängelse, du har tagit skydd i hans lagun
Dockan, hos han var det paradiset på jorden
Du återfann även leendet bränt i en liten tesked 

Dockan, du ville inte låta tiden förstöra dig
Du hade återfunnit leendet, du hade åter blivit stabil, jag vet
Ni var två barn förlorade i övergivelsen
Ni hade blivit två förälskade mot världen, dockan
Lilla sjöjungfrun, du simmade i ambulansen
Strosade omkring bland människorna, drömmande om ett mindre jävligt liv
Jag vet, du växte upp med honom, och du tänker dö med honom
Det var den ende som kunde återge dig livet
Dockan, ditt ansikte hade återfunnit sitt ljus
Lilla snälla flickan, blir hon en mörderska, vem vet?
För hans vackra ögon var inget längre omöjligt
Det var kärlek av barhet, kärlek av risk
Dockan, varje morgon steg han upp i gryningen
Han sa "Min fé, jag ska bara leta efter guld"
Du vet, världen envisas med att göra oss okapabla
Se på mig, du är min kvinna, jag gör allt för att vi ska kunna sticka

Dockan, du hade blivit hans enda hjältinna
Ni skulle ta er ur det, utan egoism, jag vet
För varandra sa ni adjö till helvetet
Adjö till kortvariga drömmar som rann i era ådror, dockan
Snart, livet utan gift eller knep
Kärlek, rent vatten, och skratt utan syra, jag vet
Du var vacker dockan, du var hans
Du var drottning och vacker och stående i en värld som sprängs
Dockan, det finns saker som livet inte kan förklara
Det finns varelser som döden tar ifrån dig och inte ger tillbaka
Dockan, denna bil, denna fart och din man på rutan
Vid ratten en ledsen kvinna i kris du vet
Hon också hade funnit mannen i sitt liv
Men hittade honom i sin säng med sin bästa vän, dockan
I sin bil trodde hon sig kunna glömma
Glömma att bromsa och meja ner din älskade dockan
Snälla du, ge inte efter, ställ dig upp
Du hittar honom igen, i paradiset väntar han på dig dockan
Alla vet att utan honom blir det svårt
Du har förlorat din utväg, det enda botemedlet till dina sår, dockan
Snälla gör inte detta utav kärlek, sluta!
Lägg ner vapnet, testa inte ditt mod, dockan
Tänk på lagunen...tänk på era drömmar
Varför håller du denna kanon så nära dina läppar, dockan?

...

Till alla dem som lever utav kärlek
till alla som förlorar sig utav kärlek
till alla dessa hjärtan som orkar utav kärlek
till alla dessa kvinnor som stannar utav kärlek
till alla dessa män som gömmer sig utav kärlek
till alla liv förstörda utav kärlek
till alla dem som brister utav kärlek
och till alla som överlever utav kärlek...